Knarket räddade livet på Pellepastor, 65 år

Pellepastor fyller 65 år i år och har haft ett tufft live – fram till för ett par år sedan när han vågade ta steget och prova knark. Då kom brytpunkten, tack vare ruset förstod han sig själv och kunde börja bearbeta sitt tidigare liv. Idag mår han prima fisken och prisar gudarna för att han provade knark, 65 år är ingen ålder och det är aldrig försent att börja knarka.

Här kommer hans story, läs och faller tårarna av glädje så är det normalt.

65 åringen som fick livet tillbaka tack vare knarket

Jag fyller 65 år, i maj. Man. Mamma Sverige. Pappa Danmark. Döda. Såklart. Eller? Kunde levt ju. Men det gör dom inte.

Pappa hängde sig när Pellepastor var 2 år

Jag blev full första gången när jag var 13 år. När jag var 1 år och 9 månader hängde sig Paulli, på vinden. Min pappa alltså. Han sa ”hejdå Pia” när han öppnade dörren till vinden. Pia är också död. Hon var min storasyster. Vi hamnade på en öde ö, sa hon. Hon och jag. Efter det blev det nog mest skit. Vad vet jag? Kunde ju knappt tänka en tanke då. Det kan man inte vid den åldern. Minnen, nja.

Livet fram till 63, flykt, rädsla svartsjuka och ångest

Så det har sett lite rörigt ut: flykt, hela livet. olika slags; droger, arbete. Svartsjuka och ångest är ju också en variant av flykt. Det är inte många som vet. Flykt från vad? Rädsla. Den som all flykt handlar om. FLY BORT FRÅN RÄDSLAN. Uttrycken, vägarna, är många. Men det handlar om samma jävla sak. Klarar man inte av att vara rädd, ja, då flyr man. Såklart handlar det mest om hur pass rädd man är. Men hur rädda vi är vet vi oftast inte. Vi har ju flytt:) Bort. Det hör ju liksom ihop; Inte så konstigt. Jätterädd = jättefly. ”You got’ to do what you have to do.” Terapierna då, säger du? Nja, svarar jag. I psykoanalysen var jag inne o touchade rädslan, absolut. Men det förstod jag inte då. Blev av med en del av min okontrollerade ilska under dom 4 åren. Det var ju bra. Skönt för familjen. Barnen. Och mig. Klappat o klart då, kanske? Nja, not quite.

Läkemedel från vården som inte hjälpte

Antidepp, litium, psykofarmaka, AA, droger, terapier, arbetsnarkomani, hypomani, depression, ect, o annat, på vägen. Längtan o flykt, huller om buller.

Brytpunkten: köpte growkit och odlade upp knark-svamp för eget bruk

Våren -22, för ca ett år sedan, började det se lite väl desperat ut. Även med mina mått mätt. Frugan såg och tipsade om SVT:s program: Frisk med hjälp av magiska svampar.

Och på den vägen är det. Köpte grow-kits och började trippa. Sakta men säkert, med ökande doser. Och med resultat från dag 1. Direkta, indirekta, snabba, långsamma, undermedvetna, omedvetna, medvetna. Håller faktiskt på att bli frisk. Såklart visst, det tar lite tid. Finns ju mycket att ändra på. Att bli vän med sin rädsla är ingen quick fix. Eller hur:) Men jag tror att jag klarar det. Jag ska vårda den ömt, som en blomma. Den är ju en del av mig. En del av det som skapats. En del av universum.

Ska gå vidare med MDMA: egenterapi

Håller just nu på med nästa steg psykedeliska förberedelse. Resan inåt mot mitt trygga själv fortsätter. Mot mitt sanna jag. Snart med hjälp av MDMA.

Återkommer.

Kärlek, till er alla

Pellepastor

Pellepastor hörde från början av sig till oss på Luffarn och berättade om vad som hänt och efter lite konversation frågade vi om vi fick publicera hans story. Det gick bra!

Vi hoppas fler finner vägen till sig själv tack vare knarket, har du en story du vill dela så hör gärna av dig till oss, du skriver till oss på mailen ragnar.asp(på)protonmail.com.